USA

Den moderna utvecklingen av bolagsstyrningen inleddes i USA i början av 1980-talet. Ett antal starka och egenmäktiga styrelser och företagsledningar i stora börsnoterade bolag hade då agerat på ett sätt som ansågs stå i strid med ägarnas, till stor del den aktie- och pensionssparande allmänhetens, intresse. Detta fick ledande institutionella ägare att ingripa genom att mer kraftfullt hävda sin ägarmakt och formulera särskilda riktlinjer, så kallade corporate governance guidelines, för hur bolagen skulle styras. 

Under 1990- och början av 2000-talet infördes en rad tvingande regler och en alltmer utbyggd lagstiftning vid de stora amerikanska börserna, främst vid New York Stock Exchange och Nasdaq. Ett exempel är den så kallade Sarbanes-Oxley Act från 2003. Den amerikanska utvecklingen har dock inte, som i Europa och andra delar av världen, medfört införande av så kallade koder för bolagsstyrning. Ett av skälen är troligen att eftersom bolagslagstiftningen i USA till stor del är delstatlig, saknas en nationell juridisk bas. Ett annat kan vara det amerikanska samhällets lägre tilltro till ”soft law” som regleringsmetod jämfört med flera andra länder. 

Europa

I Europa fick bolagstyrningen  genomslag med den så kallade Cadbury-rapporten i Storbriannien 1992 som svar på ett antal brittiska företagsskandaler under åren dessförinnan. Rapporten introducerade den så kallade comply or explain-modellen, som blivit stilbildande för koder för bolagsstyrning i många länder. Den följdes av flera ytterligare rapporter som tog upp olika aspekter av bolagsstyrning i de brittiska bolagen. Rapporterna sammanställdes till den så kallade Combined Code som infördes för brittiska börsbolag i sin första version 1996 och som därefter reviderats flera gånger. 

Under senare delen av 1990-talet tillkom nationella koder för bolagsstyrning både i Europa och andra delar av världen. I Norden startade utvecklingen i Danmark 2001, varefter övriga nordiska länder följde efter. 

Inom EU inleddes arbetet med modern bolagsstyrning huvudsakligen med handlingsplanen för bolagsrätt och bolagsstyrning från 2003. Det konstaterades någon långtgående harmonisering av bolagsrätten eller koder för bolagsstyrning knappast var möjlig eller ens önskvärd inom överskådlig tid. EU-kommissionen gav istället uttryck för sin förväntan om införande av nationella koder för bolagsstyrning inom  alla medlemsstater, grundade på varje lands lagstiftning och andra särskilda förutsättningar. Istället begränsades arbetet till några särskilt viktiga delfrågor inom bolagsstyrningsområdet, i syfte att harmonisera regelverket. Under åren har ett stort antal rekommendationer och direktiv inom området utfärdats av EU-kommissionen av vilka flera har implementerats i medlemsstaterna genom lagstiftning. 

Sverige

I Sverige tillsattes Aktiebolagskommitten 1990 med uppdrag att se över och modernisera den svenska aktiebolagslagen. Kommitténs arbete, som pågick under femton år, ledde till den aktiebolagslag som trädde i kraft den 1 januari 2006. 

I mars 1993 presenterade Aktiespararna den första svenska ägarpolicyn, en sammanställning av riktlinjer och rekommendationer för ägarrollen i börsnoterade bolag. Den följdes av liknande sammanställningar från flera större svenska ägarinstitutioner. Den så kallade Volvo-Renault-affären, där det planerade samgående mellan de två företagen stoppades av större institutionella ägare, brukar ses som det första praktiska genomförandet av det nya tänkandet. 

Under det följande decenniet tillkom en rad regler, riktlinjer och rekommendationer om bolagsstyrning från självregleringsorganen inom området, främst Aktiemarknadsnämnden och Näringslivets Börskommitté. Dåvarande Stockholmsbörsen införde från slutet av 1990-talet ett flertal regler av bolagsstyrningskaraktär i sina noteringskrav. 

I januari 2003 presenterade StyrelseAkademien sin Vägledning till god styrelsesed, den första samlade koden för styrelsearbete i Sverige. I september samma år tillsattes den så kallade Kodgruppen, en gemensam arbetsgrupp för den statliga Förtroendekommissionen och ett antal organisationer i det privata näringslivet. Uppgiften var att utarbeta en nationell svensk kod för bolagsstyrning. Gruppen presenterade ett första förslag till Svensk kod för bolagsstyrning i april 2004.  Efter en öppen remissbehandling fastställde Kodgruppen sitt slutförslag i december samma år. Koden trädde i kraft den 1 juli 2005 för alla noterade bolag på Stockholmsbörsens A-lista samt bolag på O-listan med ett marknadsvärde över tre miljarder kronor, vid denna tidpunkt ett 70-tal bolag. 

I februari 2005 tillsattes Kollegiet för svensk bolagsstyrning med uppgift att bland annat följa och analysera tillämpningen av den svenska koden och vid behov göra lämpliga modifieringar och förändringar. Tre år senare beslöt Kollegiet att göra en större översyn av koden med sikte på att bredda tillämpningen till att gälla samtliga bolag med aktier som handlas på en reglerad marknad i Sverige. Den 1 juli 2008 infördes den reviderade koden för alla svenska bolag vars aktier handlas på NASDAQ OMX Stockholm och NGM Equity, totalt cirka 300 bolag. Se Reviderad kod 2008.

En andra större revidering av koden trädde i kraft den 1 februari 2010. Se Reviderad kod 2010.

Koden reviderades åter 2015, med ikraftträdande den 1 november 2015. Se Reviderad kod 2015.